Portugal/Penina 2007

PANIKEN på PENINA

Paniken syntes i ögonen på Thomas Trane.
Han hade just slagit ut sin drive och nu kom gårdagens ”King Prawns i vitlöksmarinad” exploderandes uppför svalget.
Paniken syntes också i ögonen på Peter Rosengren, som samtidigt hängde över broräcket vid tvåan och matade sköldpaddorna med en diffus portion grillade sardiner.
Paniken syntes också i ögonen på Steffo när han i löjlig benställning kom rusande i snigelfart längs sjuans fairway med toarullen i vänstern och spoon i högern.
Det kom således att bli en mycket annorlunda Café-resa.Kanske var det en bakterie.

Kanske var det ett virus.
Någon tippade på vinterkräksjuka, någon annan på salmonella, ingen vet. Vad vi vet är att tre fjärdedelar av startfältet var mer eller mindre däckat under finalrundan, att fyra spelare aldrig kom till start, att ett dussin tvingades bryta, att ytterligare ett halvdussin nog borde ha brutit.
Till och med Perning bröt, trots att han gick i ledarboll, då förstår alla och envar att det var dubbelsidig fontänmaräng det var fråga om.

Allra värst var det för Micke Falkman.
Stackarn har inte haft någon idrottslig framgång i livet sen han vann en metalldank i kula i mellanstadiet, men nu gick han i ledarboll. Karln var tvåa! Alla som minns Falkman som ett hyperventilerande nervvrak, med svingmaskin i bagaget slog sig för pannan. Vad har hänt? Plötsligt spelade han lysande golf och låg efter två varv tvåa.
Han var också i sedvanligt form kvällen före final. Sjöng sin Schubert-romans inför chockade servitörer på restaurangen och smattrade fram huvud- och bisatser i rasande fart.
Men sen…
Falkman var den förste som däckade, han kom inte ur sängen på 24 timmar, fel, han lämnade inte klosettregionen på 24 timmar, och missade starten och därmed möjligheten till sitt livs stora idrottsögonblick.
Det sved i oss alla.

Innan segraren avslöjas (heter nästan som en Soprano i randig djungeloutfit) följer här några funderingar och iakttagelser från slagfältet.

• Rookien Patrik Isaksson kom till start med nytt set och spelade första nio med plasten kvar på klubborna. När övriga i bollen upptäckte det hela, sa sig Patrik efter en stunds tystnad ha läst att plast kvar på klubborna skulle öka möjligheten för bite. Förklaringen ansågs särskilt transparent då lill-Springsteen hade plasten kvar också på drivern.
  
  
• Att uppleva tre dussin medelålders män med hyggligt ansvarsfulla positioner i samhället i transferbuss smuggla in bensinmacksköpt vin för att sedan sjunga ”en busschaufför, en busschaufför…” är en surrealistisk upplevelse. Den här gången fick vi njuta av upplevelsen extra länge eftersom det var hotellets geografiska relation till flygplatsen var som Åreskutans till Ystad.
  
  
• För några år sen medgavs Rikard Björkman tre slags höjning för kvissla i röven. Rimligt, sa tävlingskommittén, karln kan ju inte rotera runt egen medelpunkt. Förra året medgavs Roy Nordin sju slags höjning för stroke. Rimligt, sa tävlingskommittén, karln kan ju inte räkna. Men i år kollapsade denna samaritinställning. Här kommer Steffo hjältemodigt släpande till start med bruten rygg och vänsterbenet hängande i en skinnslamsa efter att ha landat lite snett efter tredje volten i franska alperna. Men medgavs höjning… nix pix!
  Trots detta slutade han elva, med genuint idrottsfolk som Ove Fondberg, bröderna Lundgren, Johan Hornhammar, och ett dussin till efter sig.
  
  
• Första tävlingsdagen gick Niclas Blide på 122 slag brutto, bjöd sen laget runt på en grogg i förhoppning att ingen närvarande skulle avslöja hans svacka. Vi lovade, drack upp, även denna lömska penna lovade och drack. Niclas bättrade sig något till dag två och nöjde sig då med 114 slag.
  Snubben har åtta i handikapp – farenheit.
  Dock: alltid mycket stilfull och med ett leende inför sin tripplar och kvadrupplar.
  
  
• Gåtan med kleptomanstorken blev aldrig helt utredd.
  Den initierades av den ständigt rufsige Martin Rosborg som efter spelad första rond helt enkelt ville veta svaret på följande: om en stork har knyckt ens boll i bunkern, måste man då gå tillbaka och slå en ny boll, eller får man droppa i bunkern.
  - Va, utbrast tävlingsledningen, såg du en stork stjäla din boll?
  - Nej, inte såg direkt kanske, men hur skulle det annars ha gått till.
  -Nä, där bleknar ju alla alternativ, klart som korvspad att en stork måste ha stått och tryckt bakom ett träd, eventuellt utfört skicklig kratt-immitation, och så fort kioskbilen visade sig och fyrbollen vände ryggen till för att köpa pilsner så rusade storken fram och snodde Rosborgs boll.
  - Nej, inte såg direkt kanske, men hur skulle det annars ha gått till.
  
  
• Även Ove Fondberg hamnade i ett spännande läge, han fick på en kanondrive på omkring fyra meter och hade därför en bit kvar till röd tee.
  ”Jaha, då blir det en öl”, upplyste Peter Lundgren.
  Ove klappade då till bollen med en rescue, men lyckades inte den här gången ta sig förbi röd.
  ”Jaha, då blir det elefanten”.
  Elefanten???
  ”Dra ut fickorna och ner med gylfen och resten får du räkna ut själv”, sa den stränge Peter.
  Ove räknade ut och lydde, men hördes mumla ”då får det väl bli tapiren då…”
  
  
• Kari Tatti och 70/70 ska sluta snusa.
  
  
• Den alltid så skicklige Roger Richthoff försvann ner i ett dike varifrån den hördes ett antal tjoff och förbannat och tjoff och förbannat. Till slut kastade Roger upp bollen i luften, klippte till på volley med högerfoten och skrek ”ten and out”.
  Vilket var korrekt eftersom vi spelade slaggolf.
  
  
• Steffo gick till shopen inför finalen och bad om en banguide.
  ”Can you please mark the toilets”, bad han och fick tre kryss i guiden.
  Det kom under första nio att bli hela sju sprutlackeringar, vilket är klubbrekord.
  
  
• Det var på sätt och vis en rookiesarnas resa i år. Inte sen första året (då vi hade en värdig segrare) på Irland har vi haft så många rookisar med, nio stycken. En kom sist, en kom först.
  
  
• Falkman får eventuellt skylla sig själv. Hur fan kan man rekommendera en restaurang som heter Titanic…
  
  
• Bosse Wigstrand är en kraftkarl, han tar igen på kraft vad han saknar i teknik. Med andra ord gör han allt med kraft; han spelade fotboll med kraft, bygger hus med kraft, slår drivar som är trehundra meter.
  Självklart kan han inte som vanliga dödliga som känner att nu jävlar är det på gång rusa fram till första bästa holk, falla på knä och köra buss.
  Nänä, Bosse stannar i korridoren, lägger av en femmeters fontänare. Visserligen med hygglig riktning, men dessvärre så kraftig att han i fontänandet slet av delar av en bröstmuskel och därför inte kunde komma till start finaldagen.
  
  
• Dialog på rum 118, popsnöret hade doppat huvudet i holken tre gånger på tjugo minuter, gick in i sovrummet där TV-profilen låg i sängen och stönade.
  - Jaha, där kom teet och den rostade brödskivan, informerade popsnöret.
  - Fan, jag kan inte spy, klagade TV-profilen poetiskt.
  - Har du diarré då?
  - Ja.
  - Alltid något.
  - Ja, man får vara glad för det lilla.
  
  
• Niklas Strömstedt kan ha kört över kleptomanstorken. Eventuellt också begravt den.
  
  
• Peter Rosengren hade dessvärre inte sin tapetkostym med sig, den stiligt storblommiga i neon och vitt, som han bar med sådan grace i Båstad förrförra året. I år hade han gått ner sig i MC-träsket och bar nu istället t-shirt med tatuering, typ en sån där polis-t-shirt som alla under tre år har. Den förre näringsministern är nu favorit till titeln Cafégolfens mest välklädde man, oddsen är schiytti schiytti…
  
  
• Klubbens kapten-Haddock-look-alike Lars Weiss stod still. Han är normalt ingalunda någon speedråtta; han tar sin tid, lunkar fram till bollen, kliar sig i skepparkransen, funderar över väder och vind och numera också blöjor, väljer en lämplig klubba, kliar sig en gång till, byter till en ännu lämpligare klubba, slår så till i maklig takt, men sen… Sen: ett ögonblick av bedövande explosivitet när han vrålande slår klubban i bagen jävlarförbannadesatansskitspel!!!
  I övrigt allt mycket makligt.
  Men hur blir en snigel när febern sätter in. Lasse försökte, som den macho-man han är, att trotsa naturen och fullfölja finalrundan. Men med stigande grader i akterspegeln gick det långsammare och långsammare och till slut blev han helt stående. Boll på boll tryckte på bakifrån, ropade och skrek, Lasse trodde nog att han rörde sig mot sin boll, men nej. Han stod still.
  - Jag vill hem, väste han.
  Varpå han baxades in i en golfbil och skjutsades i säkerhet.
  
  
• Då samlingen av machomän är så stor i vår klubb höll försvarsstaben naturligtvis ett öga på startfältet, och insåg plötsligt effekten av kemisk krigföring. Vad är ett JAS-plan mot ett tjog illa stekta kycklingar, vad är ett hangarfartyg mot ett par dussin glappande ostron.
  Den som händelsevis skulle vilja inta en annans territorium kan enkelt bara skicka in ett parti tveksam mat och sen lugnt och fint knalla in, medan försvarsmaktens alla machomän ligger och ojar sig i 38 graders feber och rännskita.
  Att ni inte tänkte på det herr Stalin.
  
  
• Den portugisiska rekryteringen av busschaufförer är klanderfri.
  
  
• Eftersom det i varje boll fanns minst två spelare som ansågs färdiga för smittskyddsstyrelsens rekommendation om karantän utspelade sig märkliga tackceremonier efter spelad rond. De flesta körde ”lumpartacket”, alltså armbåge mot armbåge. En del filtrerade tacket genom en mössa.
  Efter oss kom ett gäng som tackade varan näsa mot näsa; jaha, ett till gäng som käkat skaldjur, sa vi, men det visade sig vara öppna eskimåmästerskapen som i år avgjordes på Penina.
  
  
• I år lämnades samtliga byxor i fred, enär stilpolisen Micke Dahl inte närvarade. Även de mest skrynkliga exemplaren Abercrombie & Fitch överlevde.
  
  
• Peter Olmert lyckades vanligt väl i år.  Utnyttjade självklart sin prenumeration på slaskbollen, men lyckades med ett par fina fyrputtar ta sig förbi fiskhandlarn Molinder och norpa näst sista platsen.
  Hatten av Olmert!
  
  
• Mats Pettersson hade äntligen hittat rätt puttstil. Han ställde sig som en krocketspelare i kategori plus nittio, böjde sig vigt ett par ångström i knäna och ryckte så bollen mot hål. På det viset sänkte han minst 30 procent av tvådecimetersputtarna.
  Det hade kunnat bli något stort om det inte vore för att den så sympatiska bilhandlarn marängade redan på första tee och fick ge upp finalrundan innan den börjat.
  Stor sorg för idrottsestetiken.
  
  
• Leif ”Blixten” Henriksson heter likadant som Leif ”Blixten” Henriksson som heter likadant som den första Leif ”Blixten” Henriksson (han med dragskottet).
  Vår ”Blixten” drabbades av en mycket sen släng av magplågan, varpå han laddade handbagaget med dubbel uppsättning kalsonger. Tyvärr var dessa slut redan över Spanien, varpå han köra upp en ansenlig mängd papper i utblåset för att kunna hålla torrt under hemresan.
  Uttrycket ”Blixt från klar himmel” fick sin förklaring…
  
  
• Varken skumma bakterier eller hemliga virus bet på klubbens ordförande. Bronzpengen höll sig kry och frisk under hela resan och tur var väl det… I vanlig ordning trixade han så att alla var på plats vid rätt tillfälle.
  (Med vissa undantag…)
  
  
• Aldrig tidigare ar vi haft en så överlägsen och stilfull segrare. Tony (Sopranos) Trigell (nästan tiger), som dessutom hade vunnit Portugalresan i pris eftersom han förra året tog hem matchspelet.
  Han gick de tre varven på 221 slag, sammanlagt tre över sitt handikapp. Så överlägsen var han att han hamnade i ett moraliskt dilemma. Sopranos hade nämligen i vår monetära gissningstävling satsat en slant på sig själv som segrare på 223 slag. När han kom vandrande uppför artonde fairway hade han järnkoll på läget; par skulle ge 222, bogey således 223 – och klirr i kassan för maffiabossen.
  Flaggan stod mycket kort på första platån, vem som helst i gänget hade slagit för långt inspel för att sen treputtat för säker seger i såväl golfen som den monetära gissningsleken.
  Men inte idrottsmannen Tony.
  Tony satte upp en wedge till halvannan meter från flaggan, satte sen under publikens ovationer birdien.
  Därmed vann Strömstedt och Törnquist pengen i stället.
  
  Stort Tony!
  
  Samtidigt inihelvete korkat…
  
  Steffo
  
  

  RESULTATLISTA Portugal 2007

  1.   Tony Trigell                  221 2.   Per Karlsson                 232 3.   Leif Henriksson            232 4.   Kari Tatti                      242 5.   Claes Arlert                  244 6.   Joe Löthmsn                 249 7.   Göran Bronz                 249 8.   Jan Hernelius                249 9.   Jonas Kervenhed          250 10. Håkan Söderberg          251